Och så har den äntligen kommit. Första trailern för ”Iron Man 3”. En film som inte bara är ett tredje kapitel (fjärde om vi räknar Avengers) om Tony Stark, utan även det första kapitlet i Marvels fas 2 efter Avengers.
Jag gillar det jag ser. Gör ni?
…att de i kontrollrummet förmodligen garvade ihjäl sig.
Har du en tropisk storm i fickan eller är du bara glad att se mig?
…Batman
Det är nog ingen större surprise för er att det skulle komma ett Batman-inlägg förr eller senare. Jag kände dock att det vi måste prata om idag är The Dark Knight-trilogin. En trilogi som består av mina tre favoritfilmer, alla kategorier. Tre mästerverk regisserade av Christopher Nolan med Christian Bale i rollen som Bruce Wayne och Batman.
Jag får ofta frågan om vilken av de tre filmerna som är min favorit. Vilken som är den bästa filmen. Och jag har inte velat ge något svar på det då det för mig har varit som att säga vilket av sina barn man älskar mest. Men jag har också inte kunnat av den enkla anledningen för att jag inte själv har vetat svaret.
Batman Begins, The Dark Knight och The Dark Knight Rises är tre fantastiska filmer, men samtidigt tre filmer som skiljer sig väldigt mycket från varandra trots att de alla handlar om Bruce Wayne och hans resa som Batman. Jag kommer inte att gå in i detalj på vad som skiljer de åt (det kan vi ta någon annan gång eller något), utan vilken av de tre som är min favorit och varför det är den bästa Batman-filmen.
Är ni redo?
Säkert?
Batman Begins. Varför? Jo, det ska jag tala om för er. Batman Begins var en game changer och är enligt mig en film som lätt glöms bort till förmån för dess uppföljare. Det var inte bara den första tolkningen på film på Bob Kanes karaktär där Gotham City mycket väl skulle kunna existera i den värld vi lever i, utan det var också den första tolkningen på film om Bruce Waynes resa från det att hans föräldrar blev mördade till att han maskerad försökte ta sig an Gothams organiserade brottslighet ensam.
Första akten av Begins visar på hur mästerlig Nolan är som filmskapare. Det har nog aldrig presenterats så många karaktärer och historier för en filmpublik innan på ett så smidigt sätt som det görs i Begins. Scener från Bruce Waynes barndom, tiden efter föräldrarnas bortgång och hans tid utomlands vävs vackert samman med tiden då han tränas av Liam Neesons tolkning av Henri Ducard/Ra’s al Ghul hos The League of Shadows. Vi får se en man tränas till att vända sin egen rädsla till att använda den för att göra andra personer rädda. Vi får se en man gå från att vara ute efter hämnd till att vilja skipa rättvisa och rädda staden som hans föräldrar betydde så mycket för. Vi får se en man gå från att bara vara en man till att bli en legend.
Begins är den filmen som är mest Batman. Det är inte bara att det är den filmen i trilogin som känns mest som en superhjältefilm utan för att det är den film som visar Christian Bale i Batsuiten under längst tid. Det är den filmen som har absolut bäst actionscener. Scenen med Ra’s al Ghul och Batman på monorailen slår avslutningen i TDKR och det är svårt att inte rysa av välbehag när Tumblern hoppar mellan Gothams tak med en poliskår som aldrig har sett något liknande. Och där TDK och (speciellt) TDKR visar Gotham City mycket i dagsljus visas staden i Begins mest när solen har gått ner. Det är så jag vill att en Batman-film ska vara. Det ska vara natt.
Något Begins saknar men som finns hos uppföljarna är hål i storyn samt frågetecken som inte besvaras. I Begins är allas motiv tydliga och den enda fråga man lämnas med i slutet av filmen är ”Vad händer härnäst?”. Att Batman i TDK lämnar en hel våning med människor i Jokerns våld till förmån för att rädda ett enda liv samt att Bruce Wayne kan ta sig från ett fängelse på andra sidan jorden utan pengar till ett Gotham där en terrorist har hotat med att spränga hela staden med en atombomb om någon tar sig in är saker jag låter passera men tycker är slarvigt för att vara Christopher Nolan.
Ensamblen i hela trilogin är fantastisk. Christian Bale ÄR Bruce Wayne och Batman. Ingen kommer någonsin att kunna porträttera den rollen bättre. Liam Neeson, Michael Caine, Morgan Freeman, Gary Oldman, Cillian Murphy och inte minst Katie Holmes, som enligt mig gör en bättre Rachael Dawes än vad Maggie Gyllenhaal gjorde, kunde inte ha castats bättre. Visst, Heath gör en fantastisk Joker och Tom Hardys Bane gör verkligen karaktären rättvis. Att ha tränat sig till den kroppen är inte annat än imponerande. Men Liam Neeson är alltid Liam Neeson och hans korta cameo i The Dark Knight Rises var nästan min favoritdel på hela filmen.
Så, där har ni det. Batman Begins är alltså min favoritdel av The Dark Knight-trilogin och alltså min absoluta favoritfilm.
Nu slipper ni undra längre.
…Tobbi
Det har gått lite mer än 7 månader sedan jag packade mina grejer och flyttade från kebab-Mekkat Ronneby i Blekinge upp hit till Stockholm. Förutom kläder, alldeles för stor andel IKEA-möbler, Lasse Åberg-glas och en megafon jag köpte på ÖoB en gång i tiden för att jag ansåg att jag DEFINITIVT skulle få användning för den någon gång så var det en grej till som fick hänga med upp. Min dialekt.
Jag har alltid tyckt att min dialekt inte har varit lika ful och otydlig som hos andra människor som kommer från Ronneby och att vilken idiot som helst skulle höra och förstå exakt vad jag säger. Förlåt alla där hemma, men så är det fan. Hursomhelst, sen flyttade jag hit och helvetet brakade lös. Det började på Debaser Slussen en kväll i mars. Blev presenterad för några vänner till en vän.
”Trevligt att träffas. Robin heter jag!”
”Johnny?”
”Nää, Robin..”
”Jaha, men det är ju ett fint namn. Bobby.”
”Assåååå, ROBIN. R-O-B-I-N”
”Oooooookej.. Du behöver ju inte bli arg.”
Och så har det fortsatt sedan dess. Människor hör inte vad jag säger när jag säger mitt namn. Jag har i 24 år sagt mitt namn högt i det fria utan att bli missförstådd. Sen flyttade jag hit och folk hör Niklas och Olle när jag säger mitt namn och skakar personens hand.
Droppen var ändå när jag och en vän besökte Flippin’ Burgers här på Fridhemsplan i Stockholm. De som besökt stället vet grundförutsättningarna för ett besök. Vill du äta får du oftast köa och ditt namn och storlek på sällskap skrivs upp på en griffeltavla för att personalen ska hålla koll på i vilken ordning folk har anlänt till restaurangen.
Vi kommer in. Vi får givetvis köa en stund innan vi kommer fram till disken för att få oss uppskrivna på tavlan. Väl där:
”Välkomna. Hur många är ni som vill käka?”
”Ehm.. två!”
”Och namnet var?”
”Robin.”
”Okej, perfekt. Det kommer att ta en stund, men ni får gärna vänta ute eller lite längre bort”.
Vi ställer oss lite längre bort vid disken och jag ser att killen som välkomnade oss går bort till tavlan.
”Tobbi. 2 personer”.
Människan tror på fullaste allvar att jag, Robin, heter Tobbi. Inte ens retarderade husdjur heter Tobbi. Han bemödade sig inte ens att dubbelkolla så att han hade hört rätt. Han kanske känner jättemånga Tobbis (Tobbisar?), vad vet jag? Men ända fram till den stunden har jag känt att det inte var jag som var problemet, utan Stockholmarnas öron.
Nu, däremot, ser jag bara en lösning till problemet som har förföljt mig i över ett halvår.
Jag ska byta namn till Tobbi.
…Projekt Helix
Jag har i flera år gnällt och tjurat över att svenska nöjesparker är alldeles för lama. Att deras utbud inte mättar oss som en eller flera gånger sett och upplevt paradiset i form av Universal Studios eller inte minst Six Flags där borta över Atlanten. Vi som vet vad en ”riktig” berg-och-dalbana kan göra med ens puls och vilken adrenalinkick det ger.
Nu verkar det som att vi äntligen kan få vår fix på hemmaplan. Strax efter jul tas första spadtaget för Lisebergs nya berg-och-dalbana, som nu går under namnet ”Projekt Helix” och ska stå färdig när säsongen för 2014 drar igång. Det bara vattnas i munnen när jag läser om topphastigheter på 100 km/h, en 1,4 km lång bana, användning av LSM-teknik för accelerationens skull och en åktid på nästan två minuter.
Kika gärna på YouTube-klippet här ovan eller gå in och läs om Projekt Helix på dess webbplats.
Så, vad tycker ni?
…Sannfinländare
Ni som följer mig på Twitter kunde igår se den här skärmdumpen jag postade från Aftonbladets webb. Kandidaterna i Finlands svar på Sverigedemokraterna hånas för sitt utseende på nätet i både Finland och inte minst här i Sverige. Jag tänker inte ägna någon tid åt att kommentera hur de ser ut. Det jag dock tänker göra är att visa er den här fantastiska tumblrn med bilder på alla kandidater.
Varsågoda: http://per-looks.tumblr.com/
…Ohio State University Marching Band
Det här måste vara det absolut häftigaste jag har sett på mycket, mycket länge. I halvtid i matchen mellan Ohio State och Nebraska utspelar sig något som absolut skulle vara Super Bowl-värdigt. Det i princip går för mig när bandet formerar sig till Links Master Sword till tonerna av musiken från Zelda.
…Prometheus.
Förra helgen såg jag ”Prometheus”, eller ”Flickan som lekte med Aliens” som jag väljer att kalla den. En så in i helvetes konstig jävla film från början till slut. Det enda som den gav mig var frågor. Frågor som ”Varför i helvete ville inte Noomi Rapace föda en bläckfisk den naturliga vägen? Som att någon annan människa fått chansen att göra det tidigare, gjort det och sen bara ‘Njaa, inget jag kan rekommendera direkt’ typ.” och ”Varför var Benjamin Button med?”.
Benjamin, är det du?
…det här med att börja blogga.
Det svåraste med att börja blogga är det första jävla inlägget. Det här är mitt första inlägg och jag skiter fullständigt i att förklara för er varför jag har börjat blogga och varför ni ska läsa. Går ni tillbaka i historiken och hittar det här inlägget så tycker jag fan synd om er.
HAHAHAH! THE JOKE IS ON YOU!
Så. Robin heter jag och det här är min blogg.
Vi måste prata om... 